Från mitt Hjärta
Från ett annat håll.
Tänkte lysa på din berättelse från ett annat håll. Lite från sidan.
Börjar väll lite passande med vad jag såg i dig första gångerna vi träffades. Saker som återkommer hela tiden i din histora. Förutom att du är glad, snäll, positiv, mycket vacker, ärlig, lätt och härlig att umgås med.
Så är du envis också. Kan tro att det har blivit lite av en överlevndas instikt hos dig. Envis och målmedveten. Som sagts tidigare en otrolig krigare
Har inte varit med i sjukdomsbilden mer än 7år. I början märktes de inte ens.
Du var lite blyg (för ärren har ja förståt nu). Inte jätte lätt att komma när. Men sådant kommer och får ta tid.
Det var inte förren andra graviditetn jag förstod omfattningen. Med komplikationer osv.
Du har aldrig varit bra på å be om hjälp och öppna upp när de känns svårt. Det kan knappast ses som gnäll. Ja lovar baby
Sen kom febern och lunginflammationen.
Lunginflammationen som aldrig ville ta slut. Oro är ett ord som återkommer för mig.
Det var rätt mycke vid samma tid. Nytt jobb, ny liten, och mitt livs kärlek på sjukhus.
Sjukhustiden kan ja inte berätta så mycket om. Förutom att de kändes som flera evigheter.
Ansträngt läge kan man ju lugnt säga.
Oro och ilska. Förbannad över hur det kunde få vara såhär. Orolig över mitt och mina barns bästa vän och största kärlek.
Lagom till jul fick vi iallafall hem dig. Även om det bara var korta stunder i början så var det stunder av enorm lycka.
Återhämtningen hitills har varit enorm. Där kommer envisheten igen.
Hur stort är det inte att inte ge upp? Inte bara sluta kämpa? Med ständiga motgångar kan jag bara säga att du är den största och varmaste människan jag träffat.
För mig kommer aldrig mera Envis vara ett negativt ord.
Jag som sett det hela på nära håll kan bara falla in i ledet å säga : du är den störste krigare jag träffat.
Kommer alltid att älska dig och finnas för dig. När du behöver och var du än befinner dig.
Tack för att du hjälpt mig bli en bättre människa och åter tack för att jag får vara en del av ditt liv.
Det har inte alltid varit lätt men det har alltid varit värt de.
Rickard Smedberg
skriven
Ska ni få mig att gråta?så sjukt vackert! Glad att ha dig som syster! Alltid ett leende på läpparna! Är så glad att jag har dig att prata med gumman. Det sista bråket vi hade var när jag klippte sönder tröjan din. Vilket var år sen. Vi 2 är inte bara syskon, vi har en vänakap också!den bästa vänskapen till och med! Du får mig alltid att le!